Nyinsjuknad gnäller

Herregud!
Innan jag var hos tandläkarn för en akut-tid i söndags visste inte jag vad Afte var. Idag vill jag nästan dö.

Jag är 23 år, gravid med mitt första barn (i vecka 20) och tandläkaren konstaterade afte i söndags, somsagt. Då gjorde det inte jätteont. Han trodde det berodde på någon infektion i kroppen. Hade en rejält svullen lymfkörtel på halsen. Igår fick vi reda på vad det hela berodde på: en halsfluss. Som är under behandling. Så kanske att det försvinner snart.

Jag har tre blåsor stora som gamla tio-öringar på underläppen, längs hela vänster underkäke är det ett tjockt täcka som kanske är 1 x 2,5 cm långt med blåsor, på insidan en av kindtänderna i samma underkäke sitter en ensam blåsa o skaver, längst in vid bakre kindtanden på båda underkäkarna sitter varsin blåsa. Bakom framtänderna i överkäken e det ytterligare en tio-öring med blåsor och bak i gommen hade jag två små blåsor imorse - nu e dom tre. Varje dag jag vaknat sedan i lördags har det bara kommit mer o mer. O det gör så jävla ont att jag knappt kan begripa det. Jag skulle kanske stå ut om det inte vore kombinationen med halsontet... Att först försöka tugga på mat är som en pina. Ett vitt formbröd med smör känns som att stoppa in ett knäckebröd eller ett sandpapper i munnen på en brännskadad.

Måste ta panodil 30-45 minuter innan tandborstning. Har super-soft tandborste och sensitive tandkräm men det är ändå en pina. Läste på afte.se att en del inte gillar att ha/inte tål xylocain i munnen men jag tog det förut i ren desperation och genom att applicera lokalt på mina blåsor har jag iaf viss effekt. Aftex är inget som hjälper.

Däremot har jag ett tips jag inte sett på afte.se (har inte gått igenom ALLA delar av hemsidan): Halstabletten Bafucin. Den har en domnande effekt. Man får ta en varannan timme och för mig är de guld värda. PRÖVA DEN!!!!!!! (De lenar min hals rätt bra också.)

Annars lever jag på isbitar, glass, xylocain, munskölj o isvatten tills mitt penicillin verkar på infektionen som tydligen utlöst detta. O jag hoppas att jag aldrig drabbas av detta igen. Detta önskar jag inte min värsta fiende!!!!

/Linda