Livet + Afte

I skrivande stund är jag en kille på snart 21 år och har lidit av afte så länge jag kan minnas. Skulle dock våga påstå att allting blev mycket värre då puberteten slog in. Sedan jag var 11-12 så har det knappt gått en dag utan att jag går runt med ett flertal blåsor i munnen eller att nya är påväg. Då och då har man ju tur och dom nya blåsorna hamnar antingen i kindernas nedre hörnor eller långt bak på sidan av tungan, vilket gör att smärtan inte är så jättepåtaglig när man snackar... Men oftast hamnar dom dessvärre på insidan av läpparna, mitt på insidan av kinderna eller på kanten/undersidan av tungan.

Första gångerna jag började fråga om dessa blåsor var det väldigt svårt att få raka svar. Jag frågade min pappa och fick svaret att han också hade liknande blåsor i puberteten men att dom försvann vid 17-18 års ålder för hans del (tycker i nuläget att den detaljen kunde ha förts vidare i arvsanlagen också!!!).
Jag frågade min tandläkare och munhygienist (privat mottagning) om blåsorna men fick inga raka svar där heller. Dom visade mig Aloclair men jag hade just där och då inte några pengar att köpa preparatet för (mer om behandlingar senare).
Jag hade även en intressant diskussion med en av mina exflickvänners morsor om just kraterliknande blåsor och hon beskrev samma typ av blåsor som jag verkar vara under konstant attack av! Men i hennes fall hade hon också svårt att få svar utav sin omgivning.

Det verkar för mig som att det råder en stor okunskap om just afte. Dessa blåsor som så många verkar lida av. Eller är det kanske ett allmänt ointresse? Har läst på flertal ställen att majoriteten av folk inte bryr sig om att varken kolla upp eller behandla blåsorna. Detta får mig att fundera på om den aften jag har kanske är extremt elakartad. Jag skulle själv aldrig kunna lära mig att "bara leva" med afte, eftersom smärtorna som blåsorna ger upphov till helt enkelt inte går att vänja sig vid. Dom verkar inte ha någonting med smärttröskel att göra, utan är lika pinande varje gång.

Å andra sidan har jag prövat så gott som vartenda behandlingsmedel jag fått tag på och få saker verkar hjälpa. Alla krämer och gels jag prövat (aftamed, aloclair...) har inte resulterat i någonting annat utom irritation över att ingen av dom funkar. Förändrad/förbättrad kost och näringstillskott (vitamintabletter, aloe vera-dricka) har inte hjälpt, ens under lång tid (2 år). Zendiumtandkräm använder jag två gånger dagligen men nu för tiden handlar det mest om "märkeslojalitet" än något annat för mot min afte hjälper det inte. Har prövat en uppsjö av olika munsköljer regelbundet, i dagsläget använder jag Listerine, men det har mest att göra med allmän munhygien för det hjälper inte mot aften det heller.

Jag hittade sidan afte.se rätt nyligen och kikade igenom behandlingsförslagen så jag har kanske en del kvar att pröva, men det känns mest hopplöst! Sådär som det kan kännas när man tycker att man "prövat allt" och ingenting man gjort ens minskat uppkomsten av blåsorna.

Det jag haft störst framgång med är Oralmedic. Det är onekligen en annorlunda behandlingsmetod, och om inte annat så känns det ju riktigt härligt att hämnas lite på blåsorna genom att bränna ihjäl dom! Det känns väldigt aktivt att använda Oralmedic, för det handlar mycket mindre om att sitta och vänta på att nån kräm eller nåt piller ska börja verka och mycket mer om att åtgärda problemet här och nu. Resultatet för mig personligen har varit att det hjälper så länge det räcker, men blåsan läker inte under tiden som stickan hållt i sig utan återuppstår efter ca en dag. Däremot kan jag tänka mig att Oralmedic hjälper med just en enda behandling för många av oss aftebärare som kanske har en lite "trevligare" form av åkomman än jag har. Allt jag vet är att det har hjälpt mig få många ordentliga nätters sömn åtminstone! Inte fy skam på det.

Jag har en sak kvar att pröva: gå till doktor och få receptbelagda läkemedel. Det låter väl som något man borde prövat först kanske, men så har det inte blivit. Det som känns surast med den tanken är risken att man går till VC och få punga ut en massa för att bli remitterad till någon specialist som man måste casha upp för ännu en gång för att han eller hon ska säga "jepp, det är afte!", och efter det pengarna som ska upp när medicinerna ska betalas för... Och tänk om man gör allt detta och dessa mediciner inte fungerar heller?
Det är lätt att se kostnaderna samlas på hög framför sig. Hade det handlat om en definitiv bot mot aften hade jag självklart langat fram plånboken direkt, men det gör det ju ej...

Trots allt låter jag inte aften påverka mitt självförtroende för mycket. När jag ser mig i spegeln så känner jag mig inte speciellt hiskelig. Däremot om jag öppnar käften och kollar på blåsorna så är ju dom allt annat än attraktiva!
Jag är väldigt social och gillar att snacka med mina kompisar, men många dagar i veckan är det onekligen påtagligt smärtsamt. Babbla på gör jag ändå, men det är lätt hänt att man kniper igen när den järniga smaken av blod plötsligt fyller upp hela munhålan. Just blödningar sker inte under annat än dom allra värsta dagarna tack och lov.
Afteblåsorna är ju definitivt nåt man skäms innerligt över om dom sitter så dom syns och/eller blir stora... Knappast något man går runt och visar upp. Folk vill ju inte komma i närheten av en då! Dom tror ju det är herpes och smittsamt...
Just när dom sätter sid vid ytterkanten på insidan av läpparna är det lätt så att man håller munnen stängd så mycket man kan för att ingen ska se. Känns nästan som att man hellre skulle gå naken över gator och torg än att låta folk se att man har stora blåsor i munnen!

Allt som allt så påverkar afte inte min personlighet, men i många fall så hämmar den definitivt min förmåga och vilja att uttrycka mig och socialisera. I dagsläget förbereder jag mig för att plugga upp lite betyg på Komvux, men utöver det är jag ute efter ett jobb där man har mycket kontakt med människor och det är lätt att bäva inför tankarna som uppstår kring det. Hur ska jag kunna jobba som till exempel säljare på en elektronikkedja på heltid om jag inte kan snacka med kunderna ordentligt?
På fritiden håller jag på väldigt mycket med musik. Jag brinner för att spela och sjunga och drömmer hänsynslöst mycket om en stor karriär med mitt nuvarande band. Men hur skulle ett stressigt liv som musiker där jag dessutom försöker sjunga så mycket som möjligt gå ihop med alla blåsor och sår?

Kort och gott tycker jag att det är dags att det hittas en ordentlig bot mot det här en gång för alla, för jag är galet trött på det!!! Kan mänskligheten göra kratrar av städer så borde vi ju kunna göra nåt åt kratrarna i våra käftar!