Sist jag skrev var jag inne på dag nr 5 och trodde att blåsorna va på väg bort, det kändes i alla fall som det. Nu är jag däremot inne på 12 dagen och blåsorna är fortfarande kvar och det känns som om det håller på att bli värre. Jag orkar inte mer, det tar så fruktansvärt mycket på psyket att gå å ha så här ont hela tiden utan att det finns något man kan göra åt det. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen... Hur länge brukar ni ha blåsorna? Jag brukar vanligtvis ha mellan 7-10 dagar, men nu verkar det som om dom har slagit sig helt. 12 jävla dagar, vad fan är det här???

Lider med er alla därute!

Kramar / N

Ett helvete

Detta är den mest påtagliga och outhärdliga smärta jag någonsin känt i mitt 18 åriga liv. Jag skulle hellre bryta vartenda jävla ben i kroppen, och jag lovar att det skulle vara en skönare upplevelse. Jag är nu inne på min femte dag med dessa förfärliga blåsor som jag föraktar av hela mitt liv. Det är tredje gången nu jag har blivit drabbad i den här mängden av blåsor. Och fast jag inte har fått bekräftelse av någon läkare/tandläkare att det är afte jag lider av kan jag med nästan all säkerhet garantera att det är det. Speciellt när jag läser hur alla andra beskriver hur helvetiskt ont det gör. Jag kan identifiera mig exakt med denna smärta..

Jag käkar panodil, borstar tänderna med zendium tandkräm, sköljer munnen med paroex och kletar aftamed på blåsorna. Med lite tur lindrar det upp till en halvtimme. Men jag är beredd att göra vad som helst för att slippa detta helvete. Det enda som hjälper är tanken på att jag inte är ensam, fast jag lider med alla er där ute som behöver dras med detta och hoppas verkligen på ett botemedel som kan motverka blåsorna helt...

En annan grej är att jag även har fått blåsor över hela kroppen, mest på magen och ryggen. Vattkoppor är helt uteslutet eftersom jag hade väldigt mycket när jag var liten. Dessa kliar inte heller.. Så nu undrar jag om det kan ha något med blåsorna i munnen att göra? Eller är det bara något virus som har brutit ut på detta sätt? Har kollat upp mig hos vårdcentralen men dom kunde inte säga vad det var, bara att det "förmodligen var något virus". Så nu får jag väl bara vänta och se vad som händer med mig...

/ En som snart ger upp hoppet

LCHF (lågkolhydratkost)

Hej på er.

Jag är en sådan person som har haft Afte hela mitt liv (snart 50) och lärt mig leva med det. Antar att det finns olika nivåer, min har oftast varit OK utom de mest jävliga när det är flera blåsor på tungan eller i svalget etc. Ni hajar säkert. I alla fall så har de varit regelbundet återkommande och säkert som amen i kyrkan när man sover lite, stressar mycket, får småsår i munnen (tandläkarbesök, bränna sig på te/kaffe, råkar bita sig i kinden) osv.

Jag har provat diverse salvor o grejer men det enda som fungerar någorlunda är Corsodyl, men dels så får man bruna tänder, dels tappar man helt smaksinnet så den är inte hela optimal den heller...:)

Grejen är den att för en månad sedan började jag äta LCHF (kosten som säger att man ska gå ner i vikt genom att skära ner på kolhydratintaget, en rent fåfäng historia för undertecknad) och häromdagen så slog det mig att jag inte har haft några blåsor sedan dess.

Det är ett långt (men inget extremt långt) intervall så jag funderade lite och insåg att det vid några tillfällen har "känts" som att blåsorna har varit på väg men sedan har det inte blivit något mer.

Jag kollade lite på nätet o såg att flera andra har fått samma trevliga bieffekt. Så det är ju bara att hoppas att det stämmer.

Säkert lite tidigt för att dra några slutsatser och det är säkert också individuellt, men för de som har stora problem kan det kanske vara värt att prova, man har ju i alla fall inget att förlora.

Lycka till därute.

/j

Inne på dag 5, blåsorna börjar sakta men säkert försvinna. I förrgår var jag på närakuten, läkaren skrev ut två recept. Det ena var xylocain viskös och den andra var någon antibiotika kur som skulle ta upp till 6 dagar att få hem, det va tydligen en beställningsvara. Har inte varit nere på apoteket än, men funderar att beställa hem den å ha i reserv nästa gång. De senaste dagarna har jag alltså proppat käften med xylocain viskös, zendium tandkräm med syraförsvar (som konstigt nog bedövar en del) och citodon. Igår va smärtan så intensiv att jag i desperat försök började klippa av blåsorna från tungan i hopp om att det skulle kännas bättre. Tog nog bort ett tio-tal, sen klarade jag inte av nå mer. Det gjorde ont, galet ont! Att få bort resten av de 50-tal blåsorna som va kvar va bara att glömma. Men dom största fick jag bort och idag känns det faktiskt lite bättre på tungan, eller mycket bättre! Sen har jag märkt att det hjälper å tugga starka tuggumin, visserligen gör det lite ont i början men sen bedövas tungan och det känns lättare.

Nu ser jag fram emot kommande dagar, då jag känner att läkningsprocessen är i full rulle och snart kommer jag ha en frisk och kry tunga igen. Sen hoppas jag verkligen att det tar flera år tills det dyker upp nästa gång som sist. Fast helst så vill man ju slippa det helt. Lycka till nu allesammans därute!

Kramar/ N

Vad jag inte visste.

Nej, jag hade inte den blekaste.
Jag hade aldrig hört talas om det, eller någon annan som upplevde det.
Afte.

Efter att under 19 av mina 29 år haft extremt smärtsamma stora såriga blåsor i mun och svalg har jag först IDAG förstått, och ens hittat, att det är Afte jag lider av.
Jag har ett arbete där jag pratar i telefon mest hela tiden och det har lett till att jag behövs sjukskriva mig i tid och otid, och förståelsen för att man gör det på grund av blåsor är ju ungefär lika med NOLL.

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas haft dessa blåsor, som dyker upp med 1-2 månaders mellanrum och håller i sig mellan 1-2 veckor.
Under gymnasietiden fick jag någon receptbelagd munskölj som bedövade så jag kunde klara av dagarna då det var som värst.

Det var så jag hittade hit...

Mitt googlande efter den munsköljen, som jag ännu inte hittat namnet på.

Mina blåsor dök upp, för den här episoden, i torsdags och idag har jag nåt peaken tror jag.
Jag sitter och sluddrar med tårar i ögonen, knaprar en och annan alvedon i hopp om att det hjälper och har försökt få i mig en flytande lunch.

Men TACK för den här sidan, och oj vad jag ska läsa in mig och ta del av era fina råd och tips.

Lycka är att få ett svar på smärtan och kanske i sinom tid förstå hur jag ska göra för att underlätta den.

//Catten

Jag klarar inte mer, smärtan är för intensiv. Nu är jag inne på tredje dagen, kan inte prata överhuvudtaget, inte äta, inte dricka. Jag vill bara lägga mig ner å dö känns det som. Sambon ringde å bokade in en tid hos närakuten, visserligen finns det säkert inget dom kan göra. Men jag klarar inte av det här längre, det gör för ont. Hörde av en vän att hon hade fått en spray utskriven, som tydligen är receptbelagd när hon hade det här sist. Har nån hört talas om den sprayen? Fungerar den? Det är värt ett besök i alla fall, min kropp håller liksom på att förfalla. Nog med blåsorna, men att inte äta eller dricka på tre dagar gör sitt det med. Det känns som om jag blivit överkörd av en långtradare...

Jag har gråtit så mycket att det inte längre finns några tårar kvar, det är hemskt! Det värsta är att jag vet att jag inte är ensam, att det finns så många där ute som lider lika mycket som jag. Mina tankar går ut till er, till er alla som ligger hemma hjälplösa med en smärta som inte går att beskriva.

Återigen hoppas jag att dom snart hittar orsaken till detta och ett botemedel. Ta hand om er!

Kramar/ N

Så ligger man i sängen och är deppig igen, smärtan på det nya såret är värre än det förra och dem slutar aldrig att dyka upp. Nu har jag haft detta i pricip i tre år, konstant. Jag är förvånad att min sambo kan stå ut, för man är inte nådig när de är som värst, trött och grinig, ledsen, nere.
Hittade denna sida idag och jag säger bara tack, det är så skönt att få läsa om andra människor som kämpar lika mycket som jag gör för att orka med vardagen. Sen vill jag ge er alla där ute ett tips, fråga era läkare om ni kan få xylocain gel orallösning utskrivet. Den bedövar i alla fall en fem-tio minuter. Det är det enda som har hjälp mig.
Kämpa på allihopa så håller vi tummarna på ett botmedel nu snarast.