Tänka sig, jag som nästan trott jag varit ensam om denna hemska varelse som åter igen bestämt sig för att göra mitt liv riktigt surt. Men när jag såg den här bloggen, såg att vi faktiskt är många där ute som lider av detta då fick jag hopp, hopp om att någon kanske hittar ett botemedel snart, att någon kanske kan få reda på varför dessa hemska blåsor uppstår.
Just nu har jag hela tungspetsen fylld av blåsor, det ser nästan ut som alla flytit samman till en enda stor som omringar hela främre delen av tungan. Jag kan inte prata, inte äta, knappt dricka. Känner mig febrig och hängig och vill helst bara ligga i sängen tills detta gått över. Vakna upp om ungefär tio dagar med en frisk och kry tunga. Känner att det är något på gång längst bak i svalget också, snart ploppar det vell upp en massa härligheter där med. Suck!
Varje gång detta händer tänker jag samma tankar; "har jag ätit något den senaste tiden jag inte brukar äta?" - Nej, inget som jag förut inte ätit utan att få blåsor. "Skulle jag kunna ta en kniv eller sax å klippa bort blåsorna?" Jo det skulle jag vell, men skulle det hjälpa? Jävligt ont skulle det ju säkert göra, sen skulle det ju vara ett stort sår istället - uteslutet! Brukar ni också ha såna tankar? Eller är det bara jag som tänker i dom banorna?
Allting är så ångestladdat just nu, bara det att dricka ett glas vatten till att borsta tänderna får mig att vilja gråta. Tvingade iväg sambon tidigare idag för att handla hem den där "oralmedic", som för övrigt måste vara ett stort skämt. Det gjorde så ont att sätta på den och priset va ju skyhögt! Något som hade varit värt det OM de hade fungerat. Men mina blåsor är fortfarande kvar och gör fortfarande ont. Visst, lite bedövat känns det men inte mer än så. Åh, måtte dom hitta ett botemedel snart eller i alla fall orsaken till dessa hemska blåsor. Lider med er alla som är drabbade där ute!
Kramar/ N
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar